🧐 Ein ent-täuschter Insider-Zeitzeuge der uns verstehen lässt was da „oben“ abgeht 😢 (BITTE beachten!!! das/unser Aggieren mit Macht und Geld ist nicht böse – sondern pure Angst und Not)
In dieser spannenden Sendung unterhalte ich mich mit dem äußerst sympathischen Heiler, Filmemacher und Ex-Politiker Clemens Kuby. Er ist nicht nur Zeitzeuge der 68er Ära und ehemaliger Weggefährte von Rudi Dutschke, sondern war auch maßgeblich an der Gründung der Partei „Die Grünen“ beteiligt. Schon Anfang der 80er Jahre ist er aus der Partei ausgetreten und distanziert sich seither von deren Machenschaften. Gemeinsam sprechen wir über Clemens politische Erfahrungen bei den „Grünen“, die Verstrikungen der Politik mit dem Finanzkapital und die Lage der Welt. Ich wünsche Euch viel Spaß, Freude und Inspiration! Euer Charles
Hier über Clemens‘ WUNDERnvolle Erfahrung durch seinen FURCHTbaren Unfall der SEIN(/)Leben veränderte 🙏
„… Eine unaufgeregte Analyse der Vergangenheit ist die unbedingte Voraussetzung für eine friedliche Perspektive — diese Dinge zu ignorieren führt zu Geschichtsklitterung als Basis für Radikalisierung und damit ist niemandem gedient, am allerwenigsten den Menschen in der Ukraine. …“
Vortrag vom 27.10.2021 im Forum VHS am Neumarkt 4 Monate vor… damals hätte man noch… 😥
Vortrag vom 14.10.2022 in Reutlingen – meiner ehemaligen Bauwagen-Heimat 8 Monate nach… vielleicht ist es noch nicht zu spät… 🙄
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig vad vi nu måste uppleva. Vi är fullt medvetna om att vi kastas in i en katastrof med en tsunami av krigshetsande propaganda. De länder som „hjälpte“ oss i andra världskriget tillsammans med nazisterna är nu med i Nato och försöker dra in oss i det tredje världskriget. En gång tidigare stödde USA Hitlertysklands ekonomi i kampen mot Ryssland. Detta var det enda sättet att möjliggöra Hitlers utrotningskrig. Det är skrämmande hur historien upprepar sig. I dag allierar vi oss med fascisterna i Ukraina och stöder dem i syfte att förstöra Ryssland. Denna rödgröna vändning är bara en fruktansvärd vändning mot upprustning och underdånigt beroende av USA för att tjäna dess anspråk på hegemoni som världsmakt och i syfte att förstöra Ryssland.
Hisnande destruktivt
Det har räckt med några månader för att trafikljusen (den röd-gul-gröna regeringen) ska försätta Tyskland i detta katastrofala tillstånd. Den snabbhet med vilken framför allt tyska intressen har förråtts till förmån för USA och Ukraina är lika hisnande som destruktiv. När allt kommer omkring är man inte van vid att löften från Tyskland hålls, till exempel om 400 000 planerade lägenheter, i ett land där bostäder till överkomliga priser har blivit en nästan ouppnåelig dröm. vars regeringspersonal, långt från medborgarnas behov, föredrar att drömma om en nyvaken ledarfrenesi bort från verkligheten med sin byråkrati, dåligt internet, dålig transportinfrastruktur och en järnväg som kämpar med svårigheter som i slutändan endast järnvägskunderna får betala för. Sjukhusavdelningar stängs, operationer skjuts upp, patienterna avfärdas som offer för ett sjukt system som föredrar att pumpa miljarder till korrupta Ukraina och krigföring. Med privatiseringen tog katastrofen sin början. Brist på läkare, särskilt på landsbygden, brist på sjuksköterskor, både inom sjukvård och äldreomsorg, med ett åldrande samhälle som kommer att öka. Vem ska betala för pensionerna utan invandring?
Ett urval av invandring, som stöds av arbetsmarknadsminister Heil, orsakar dock förödelse. Den „särskilda behandlingen“ av ukrainska flyktingar är skandalös! I slutändan handlar det om ett hat mot muslimer och människor „som ser annorlunda ut än vi“, precis som efter den 11 september. Personalbrist bland lärare, inom hantverksbranschen och inom restaurangbranschen, som ett resultat av en helt felaktig politik under många år.
Vad de rödgröna trafikljusen gör i form av hatfull dilettantism och oöverträffade misstag är dock otroligt. Med all sin makt „tjänar“ de USA:s order och överträffar sig själva i en hopsjunken inmutningsfrenesi som slösar bort miljarder till en korrupt naziststat som vårt land och vi medborgare och skattebetalare saknar och driver in i utarmning.
Goda grannskap med Ryssland
Det är just „beroendet“ av Ryssland som en pålitlig leverantör av den energi vi så desperat behöver som har garanterat en stor del av vårt välstånd! Medborgarna har insett detta och majoriteten vill ha ett gott grannskap med Ryssland. Nästa „kandidat“ på USA:s lista är Kina, som också hotas. Det är inte längre vid Hindukush utan i det korrupta Ukraina och vidare i Kinesiska havet som „vår“ frihet nu försvaras.
De är fulla av hyckleri, vilket jag hittills bara har upplevt när det gäller „den judiska staten“. Hur kan man annars förklara att AA Baerbock, i sin arroganta inkompetens med en total avsaknad av „diplomati“, praktiskt taget kastar runt krav på sanktioner.
När jag hör tyska politiker använda begreppet „förintelsekrig“ i samband med Ryssland blir jag ännu argare. Hur är det med de otaliga utrotningskrig som faktiskt förts av USA? När de första atombomberna i världshistorien fälldes? Började Irakkriget med propagandalögn? Eller Afghanistan? Drönarmorden som drabbar civila? Alla dessa krig var aggressionskrig som stred mot internationell rätt, för att bara nämna några exempel på den långa listan över USA:s krigsförbrytelser. Och alla våldsamma regimskiften? Snart kommer Iran att vara „på gång“ igen och AA Baerbock har redan börjat arbeta.
„Utrotningskrig“ mot Tysklands ekonomi och välstånd
De straffrättsliga processerna under transatlantisk ledning är så transparenta. Och det nuvarande ekonomiska kriget mot Ryssland är ett „utrotningskrig“ mot Tysklands ekonomi och välstånd på bekostnad av oss medborgare i det mest korrupta landet i Europa, Ukraina, som varken försvarar min frihet eller har mitt stöd.
Särskilt en tysk utrikesminister bör ha en viss historisk kunskap och inte glömma de tyska utrotningskrigen mot det dåvarande Sovjetunionen och definitivt inte de 27 miljoner krigsdödade som Tyskland var ansvarigt för. Ändå var Ryssland berett att behandla oss som en granne och partner.
Det nya önskade beroendet av USA för att få tillgång till dess förorenande och överprissatta frackinggas tjänar bara till att sanera det konkursdrabbade landet på vår bekostnad. USA har störts av hur vårt välstånd har ökat medan USA:s utarmning har ökat märkbart. USA har länge haft som ambition att förhindra ett gott samarbete mellan Ryssland och Tyskland.
USA ville ha detta krig mot Ryssland.
Med dessa ryggradslösa och karaktärslösa trafikljuspartner var planen lätt att genomföra. Dessutom finns det en iskall hänsynslöshet med vilken USA:s ekonomiska intressen sätts över det tyska folkets välfärd. USA ville ha detta krig mot Ryssland. Det nazistiska Ukraina med „pausclownen“ Selenskyj som propagandaskådespelare vid varje tillfälle och överallt påslagen är lika outhärdligt som äckligt. Han är bara ett använt INGET i propagandakriget.
Vad har det blivit av Tyskland, dess politik och medier? Ett land på den olivgröna vägen, drivet av patologiskt hat mot Ryssland och frivilligt och underdånigt under USA:s tumme tillbaka till en fascistisk syn, prytt med blå och gula ukrainska flaggor i överflöd.
Den som gör uppror mot denna skadliga politik och vågar demonstrera mot den blir helt enkelt förtalad som „tvärtänkare“ eller högerextremist i våra synkroniserade mass- och statsmedier („offentlig rätt“ och en så kallad „fjärde statsmakt“ finns inte längre, eftersom de inte har uppfyllt sitt uppdrag att rapportera oberoende under lång tid), eftersom en annan åsikt än den som den statliga radion meddelar inte är tillåten. Åsiktsfrihet och åsiktsmångfald existerar inte längre.
Vi är folket! Vi är suveräna!
Vi bör och får inte låta oss skjutas in i ett „extremisthörn“, utan måste protestera uppriktigt och med högt huvud, högljutt mot denna förstörelsepolitik som riktar sig mot oss medborgare. Vi är folket! Vi är suveräna! Vi måste påminna trafikljusen och de missriktade EU-byråkraterna om detta!
Vi har inget gemensamt med en fru v. d. Leyen, som inte skäms för att uppträda som en propagandist klädd i fula blå och gula kläder som Ukra-fascisternas högtalare, och en kommissionär Borell, som knappast kan överträffas i fråga om dumt, oförskämt övermod och öppen rasism. Allt till nackdel för Tyskland – och det är värt att demonstrera mot detta. Frankrike visar oss hur det går till när människor går ut på gatorna i Paris. Vi kan bara hoppas att gnistan sprider sig! Annie Ernaux deltog också i en demonstration i Paris på söndagen med över tusentals deltagare för social rättvisa.
Våra vapen räddar inte liv, utan dödar och dödar avsiktligt. Vad är skillnaden mellan iranska drönare och amerikanska drönare? Varför får EU leverera vapen till Ukraina utan begränsningar och snart utbilda tusentals ukrainare, bara 5 000, för att bekämpa Ryssland? Gör inte detta oss till ett krigsparti och leder oss steg för steg in i det tredje världskriget?
Vad är västerländska „värderingar“ värda? Ingenting alls!
Det är fruktansvärt att behöva bevittna en sådan ensidig lögnaktighet. I stället för att kräva mer och mer „vapen vapen vapen“ och miljarder till Ukraina borde AA Baerbock, trafikljusen och EU, som alltid pratar om „värderingar“, med eftertryck kräva att Julian Assange släpps ut från sitt olagliga tortyrfängelse, vilket borde ha skett för länge sedan, eller att sanktioner mot Israel införs för dess agerande i det olagligt ockuperade Palestina. Även detta visar vad västerländska „värderingar“ är värda – nämligen ingenting alls!
Därför håller jag helt med Sahra Wagenknecht: vi går in i katastrofen med öppna ögon. Därför att USA och Storbritannien är fredsförhindrare och trafikljusen kör efter dessa farliga spelpipor.
Den positiva nyheten var Nobelpriset i litteratur till Annie Ernaux, en modig och beundransvärd kvinna som „stålsattes“ av sitt stöd för ett fritt Palestina och för den icke-våldsamma BDS-kampanjen. Och det är bra att veta att de skrämda antisemitjägarna utan framgång larmade med sin tallyho. I detta sammanhang påminner jag om Günter Grass, eftersom vi sedan hans död har saknat en litterär pristagare av denna kaliber.
Och låt oss nu akta oss för propagandans gift!
Publicerad i Neue Rheinische Zeitung (NRhZ) i nummer 799 av den 19.10.2022 på http://www.nrhz.de/flyer/beitrag.php?id=28277
Nie hätte ich mir ausmalen können, was wir jetzt erleben müssen. Mit vollem Bewusstsein werden wir mit einem Propaganda-Tsunami der Kriegsgeilheit in ein Desaster gestoßen. Die Länder, die uns im Zweiten Weltkrieg an der Seite der Nazis „begleiteten“, sind heute in der NATO und versuchen, uns in den Dritten Weltkrieg zu zerren. Schon einmal unterstützte die USA die Wirtschaft Hitlerdeutschlands im Kampf gegen Russland. Nur so war Hitlers Vernichtungskrieg möglich. Es ist erschreckend, wie sich die Geschichte wiederholt. Heute verbündet man sich mit Faschisten der Ukraine und unterstützt sie zum Ziel der Zerstörung Russlands. Diese rot-grüne Zeitenwende ist lediglich eine schreckliche Wende in die Aufrüstung und devote US-Abhängigkeit, um deren Hegemonieanspruch als Weltmacht zu dienen und mit dem Ziel der Zerstörung Russlands.
Atemberaubend zerstörerisch
Wenige Monate haben der Ampel gereicht, um Deutschland in diesen katastrophalen Zustand zu versetzen. Das Tempo, mit dem vor allem deutsche Interessen verraten wurden, zu Gunsten der USA und der Ukraine, ist so atemberaubend wie zerstörerisch. Schließlich ist man nicht gewohnt, dass in Deutschland gegebene Versprechungen eingehalten werden, wie das von 400.000 geplanten Wohnungen, in einem Land, in dem bezahlbarer Wohnraum zu einem zu fast unerfüllbaren Traum geworden ist. Dessen Regierungspersonal fern der Bedürfnisse ihrer Bürger lieber von einem neu erwachten Führungsrausch träumt abseits der Realität ihrer Bürokratie, schlechtem Internet, schlechter Verkehrsinfrastruktur, und einer Bahn, die mit Schwierigkeiten kämpft, die letztlich allein der Bahnkunde auszubaden hat. Krankenhausstationen werden stillgelegt, Operationen verschoben, Patienten vertröstet, als Opfer eines kranken Systems, das lieber Milliarden in die korrupte Ukraine und die Kriegsführung pumpt. Mit der Privatisierung nahm das Unheil seinen Lauf. Ärztemangel, besonders auf dem Land, Pflegenotstand, im medizinischen als auch in der Altenpflege, bei einer überalterten Gesellschaft, die sich steigern wird. Wer soll die Rente noch bezahlen, ohne Zuwanderung?
Allerdings eine Selektion der Zuwanderung wie Arbeitsminister Heil sie unterstützt, richtet Unheil an. Die „Sonderbehandlung“ ukrainischer Flüchtlinge ist skandalös! Im Enddefekt läuft es wie nach 9/11 auf einen Hass auf Muslime und Menschen, „die anders aussehen als wir“ hinaus. Personalmangel bei Lehrkräften, im Handwerk und in der Gastronomie, als Folge einer völlig verfehlten jahrelangen Politik.
Was allerdings die rot-grüne Ampel an hasserfülltem Dilettantismus und nicht zu überbietenden Fehlleistungen leistet, ist unfassbar. Mit all ihrer Macht folgen sie „dienend“ den US-Befehlen und überbieten sich geradezu in einem buckelnden Anbiederungsrausch, der Milliarden für einen korrupten Nazi-Staat verschleudert, die unserem Land und uns Bürgern und Steuerzahlern fehlen und in die Verarmung treiben.
Gute Nachbarschaft zu Russland
Gerade die „Abhängigkeit“ von Russland als zuverlässiger Lieferant der von uns so dringend benötigten Energie hat einen großen Teil unseres Wohlstands garantiert! Die Bürger haben das erkannt und wollen mehrheitlich eine gute Nachbarschaft zu Russland. Der nächste „Kandidat“ in US-Auftrag ist China, das man ebenfalls bedroht. Nicht mehr am Hindukusch, sondern in der korrupten Ukraine und weiter im chinesischen Meer wird jetzt „unsere“ Freiheit verteidigt.
Sie lügen voller Scheinheiligkeit, wie ich es bis jetzt nur, wenn es um den „jüdischen Staat“ ging, erlebte. Wie kann man sonst erklären, dass AA Baerbock in ihrer arroganten Unfähigkeit mit völligem Mangel an „Diplomatie“ mit Sanktionsforderungen geradezu um sich schmeißt.
Wenn ich von deutschen Politikern in Zusammenhang mit Russland den Begriff „Vernichtungskrieg“ höre, werde ich noch wütender. Was ist mit den unzähligen von den USA tatsächlich geführten Vernichtungskriegen? Mit dem Abwurf der ersten Atombomben in der Weltgeschichte? Dem Irakkrieg begonnen unter Propagandalügen? Oder Afghanistan? Die Drohnenmorde, die Zivilisten getroffen haben? Alles waren völkerrechtswidrige Angriffskriege, um nur ein paar Beispiele aufzuzählen in der langen Liste der US-amerikanischen Kriegsverbrechen. Und all die gewalttätigen Regime-Changes? Demnächst wird wohl der Iran wieder einmal „fällig“ und auch AA Baerbock steht schon in den Startlöchern.
„Vernichtungskrieg“ gegen Deutschlands Wirtschaft und Wohlstand
Die kriminellen Vorgänge unter transatlantischer Regieanweisung sind so durchsichtig. Und der aktuelle Wirtschaftskrieg gegen Russland ist ein „Vernichtungskrieg“ gegen Deutschlands Wirtschaft und Wohlstand auf Kosten von uns Bürgern für das korrupteste Land Europas, die Ukraine, die weder meine Freiheit verteidigt, noch meine Unterstützung hat.
Gerade eine deutsche Außenministerin sollte ein gewisses Niveau an Geschichtskenntnis haben und die deutschen Vernichtungskriege gegen die damalige Sowjetunion nicht vergessen und schon gar nicht die 27 Millionen Kriegstoten, die Deutschland zu verantworten hatte. Und doch war Russland bereit, uns als Nachbar und Partner zu behandeln.
Die neue gewollte Abhängigkeit von den USA mit der Lieferung seines umweltschädlichen und überteuerten Fracking-Gases dient nur dazu, auf unsere Kosten das Pleiteland zu sanieren. Die USA hat es gestört, wie unser Wohlstand wuchs, während die Verarmung der USA spürbar wuchs. Schon lange war es das Bestreben der USA, eine gute Zusammenarbeit zwischen Russland und Deutschland zu verhindern.
Die USA wollten diesen Krieg gegen Russland
Mit diesen rückgrat- und charakterlosen Ampelpartnern war dieses Vorhaben leicht zu verwirklichen. Hinzu kommt eine eiskalte Skrupellosigkeit, mit der die wirtschaftlichen Interessen der USA über das Wohlergehen der deutschen Bevölkerung gestellt werden. Die USA wollten diesen Krieg gegen Russland. Die Nazi-Ukraine mit „Pausen-Clown“ Selenskyj als Propagandadarsteller bei jeder Gelegenheit und überall zugeschaltet, ist so unerträglich wie ekelhaft. Er ist nur ein benutztes NICHTS im Propagandakrieg.
Was ist nur aus Deutschland, seiner Politik und den Medien geworden? Ein Land auf olivgrünem Weg, getrieben von krankhaftem Russland-Hass und freiwillig und devot unter der Fuchtel der USA zurück zu einer faschistischen Sicht, geschmückt mit blau-gelben Ukraine-Flaggen zuhauf.
Wer gegen diese uns schädigende Politik aufbegehrt und es wagt dagegen zu demonstrieren, wird in unseren gleichgeschalteten Massen- und Staatsmedien („öffentlich-rechtlich“ und eine sog. „vierte Gewalt“ gibt es nicht mehr, denn sie kommen schon lange ihrem Auftrag nicht mehr nach, unabhängig zu berichten) wird ganz einfach als „Querdenker“ oder als rechtsradikal diffamiert, denn eine andere Meinung, als der Staatsfunk verlautbart, ist nicht erlaubt. Meinungsfreiheit und Meinungsvielfalt gibt es nicht mehr.
Wir sind das Volk! Wir sind der Souverän!
Wir sollen und dürfen uns nicht in die „Extremisten Ecke“ drängen lassen, sondern aufrecht und erhobenen Hauptes auch lautstark gegen diese Vernichtungspolitik gegen uns Bürger protestieren. Wir sind das Volk! Wir sind der Souverän! Daran müssen wir die Ampel und die fehlgeleiteten EU-Schranzen erinnern!
Wir haben nichts gemein mit einer Frau v. d. Leyen, die sich nicht schämt, als Propagandistin in hässlichem blau-gelb gekleidet als Lautsprecher der Ukra-Faschisten aufzutreten, und einem Beauftragten Borell, der an dumm-dreister Selbstüberschätzung und offenem Rassismus kaum zu überbieten ist. Alles zum Schaden von Deutschland – und dagegen lohnt es sich, zu demonstrieren. Frankreich macht es uns vor, wo Menschen in Paris auf die Straße gehen. Uns bleibt zu hoffen, dass der Funke herüberspringt! Auch Annie Ernaux beteiligte sich am Sonntag in Paris an einer Demonstration mit mehr als Tausenden von Teilnehmern für soziale Gerechtigkeit.
Unsere Waffen retten keine Leben, sondern töten und töten bewusst. Was ist der Unterschied von iranischen zu US-Drohnen. Warum darf die EU ungehemmt Waffen an die Ukraine liefern und demnächst Tausende Ukrainer allein 5000 für den Kampf gegen Russland ausbilden. Macht uns das nicht zur Kriegspartei und führt uns Schritt für Schritt in den Dritten Weltkrieg?
Was sind die westlichen „Werte“ wert? Gar nichts!
Es ist schrecklich, solche einseitige Verlogenheit miterleben zu müssen. Anstelle immer mehr „Waffen Waffen Waffen“ und Milliarden für die Ukraine zu fordern sollten AA Baerbock, die Ampel und die EU, die doch immer wieder von „Werten“ faseln, mit Nachdruck die längst überfällige Freilassung von Julian Assange aus seiner illegalen Folterhaft fordern oder auch Sanktionen gegen Israel wegen seines Vorgehens im illegal besetzten Palästina. Auch daran sieht man, was die westlichen „Werte“ wert sind – nämlich gar nichts!
So stimme ich Sahra Wagenknecht vollkommen zu: wir gehen sehenden Auges in die Katastrophe. Weil die USA und GB die Friedensverhinderer sind und die Ampel diesen gemeingefährlichen Rattenfängern dienend hinterherläuft.
Die positive Nachricht war der Literaturnobelpreis für Annie Ernaux, mutig und bewundernswert, „gestählt“ durch ihre Unterstützung für ein freies Palästina und für die gewaltfreie BDS-Kampagne. Und gut zu wissen, dass die aufgescheuchte Antisemitenjäger erfolglos ihr Halali bliesen. In diesem Zusammenhang erinnere ich an Günter Grass, denn seit seinem Tod fehlt uns ein Literaturpreisträger dieses Formats.
Und nun hüten wir uns vor dem Gift der Propaganda!
Mord på utländska statschefer har varit en del av den amerikanska underrättelsetjänstens utrikespolitiska praxis ända sedan början. Följande förteckning över mordförsök eller lyckade mord har sammanställts av en anställd vid amerikanska kongressens undersökningskommittéer.
1949: Kim Koo, oppositionsledare i Korea;
1950/2: CIA:s nynazistiska lista över SPD-politiker som ska elimineras i Västtyskland;
1955: Jose Antonio Remon, Panamas president;
1950 ff: Sukarno, Indonesiens president;
1950 ff: Zhou Enlai, Kinaspremiärminister, flera mord.
1951: Kim II Sung, Nordkoreas president;
1950 ff: Claro M. Recto, oppositionsledare i Filippinerna;
1955: Jawahrlal Nehru, Indiens premiärminister;
1957: Gamal Abdul Nasser, Egyptens president;
1959/63: Norodom Sihanouk, Kambodjas ledare;
1960: Abdul Karim Kassem, ledare för Irak;
1950/70: Jose Figueras, Costa Ricas president, två mordförsök;
1961: Francois Duvalier, ledare för Haiti;
1961: Patrice Lumumba, premiärminister i Kongo (Zaire);
1961: General Rafael Trufillo, Dominikanska republiken;
1963 ff: Fidel Castro, Kubas president, 24 mordförsök enligt kubanska uppgifter, minst åtta enligt amerikanska kongressrapporter;
1963: Ngo Dinh Diem, Sydvietnams president;
(1963: John Fitzgerald Kennedy, USA:s president).
1960 ff: Raoul Castro, Kubas försvarsminister;
1965: Francisco Caamano, Dominikanska republiken, oppositionsledare;
1965: Pierre Ngendanumwe, Burundis premiärminister;
1965/6: Charles de Gaulle, Frankrikes president;
1967: Che Guevara, kubansk revolutionär;
1970/73: Salvador Allende, Chiles president:
1970: General Rene Schneider, överbefälhavare för den chilenska armén;
1970 ff/81: General Omar Torijos, ledare för Panama;
1972: General Manuel Noriega, underrättelsechef i Panama;
1975: Mobutu Sese Seko, president i Zaire;
1976: Michael Manley, Jamaicas premiärminister;
1980/86: Muammaral Ghaddafi, Libyens statschef, många mordförsök;
1982: Ayatollah Khomeini, Irans religiösa ledare;
1983: General Ahmed Dlimi, befälhavare för den marockanska armén;
1983: Miguel d’Escoto, Nicaraguas utrikesminister;
1984: Nio befälhavare från det sandinistiska nationella direktoratet i Nicaragua;
1985: Shejk Mohammed Hussein Fadlallah, libanesisk shiitisk ledare, mördas med 80 döda;
1890: Indiankrigen avslutas med massakern vid Wounded Knee. Av de ursprungliga fem miljonerna finns endast 250 000 indianer kvar, och de är begränsade till reservat.
1893: I kungariket Hawaii störtar USA drottning Liliuokalani och tar över regeringen.
1895: På Kuba stöder USA lokalbefolkningens uppror mot kolonialmakten Spanien.
1898: Krigsfartyget USS Maine exploderar i Havannas hamn. Trots att Spanien inte är ansvarigt förklarar USA krig mot Spanien.
1898: I Parisfreden måste Spanien avstå Kuba, Filippinerna, Puerto Rico och Guam till USA. USA blir en imperialistisk makt.
1913: Genom att kongressen antar Federal Reserve Act och president Wilson skriver under ger regeringen amerikanska banker befogenhet att skapa pengar privat.
1915: President Wilson tillåter amerikanska banker att låna ut pengar till de europeiska krigsmakterna. Efter kriget var Storbritannien skyldig USA mer än fyra miljarder dollar.
1915: En tysk ubåt sänker det brittiska passagerarfartyget Lusitania utanför Irlands sydkust, som i hemlighet transporterade krigsmaterial från USA till Storbritannien.
1917: USA förklarar krig mot Tyskland, landar för första gången trupper i Europa och hjälper Storbritannien och Frankrike att vinna första världskriget.
1919: I Versailles görs Tyskland ensamt ansvarigt för första världskriget och tvingas betala miljardbelopp i skadestånd, som via Frankrike och Storbritannien går tillbaka till USA.
1939: Andra världskriget börjar med Hitlers angrepp på Polen. Tyskland fortsätter att få olja från USA.
1941: USA, det största oljeproducerande landet, stoppar all oljeexport till Japan i juli. oljeexport till Japan. Den japanska attacken mot Pearl Harbour den 7 december kommer inte som någon överraskning för president Roosevelt, men chockar befolkningen och leder till att USA går in i kriget.
1944: USA öppnar den andra fronten och landar soldater i Normandie i Frankrike.
1945: USA:s president Truman fäller atombomber över Hiroshima och Nagasaki.
1947: USA inrättar det nationella säkerhetsrådet och CIA och ger underrättelsetjänsten omfattande befogenheter på området för hemlig krigföring.
1948: CIA manipulerar valet i Italien och förhindrar en seger för socialisterna och kommunisterna.
1949: Tillsammans med europeiska länder grundar USA militäralliansen Nato och försäkrar att den är av rent defensiv karaktär.
1953: I Iran störtar CIA tillsammans med den brittiska underrättelsetjänsten MI6 premiärminister Mohammad Mossadegh i en olaglig kupp.
1954: I Guatemala störtar CIA president Jacobo Arbenz genom en olaglig kupp.
1961: I Kongo mördar CIA premiärminister Patrice Lumumba, som ledde landet till självständighet, och tillsätter diktator Joseph Mobutu.
1961: I Dominikanska republiken mördar CIA-stödda rebeller diktator Rafael Trujillo.
1961: På Kuba försöker CIA utan framgång störta president Fidel Castro med den olagliga invasionen i Grisbukten. CIA beordrar maffian att mörda Kubas president Fidel Castro.
1963: I Sydvietnam stöder USA en kupp mot president Diem, som störtas och mördas.
1963: I Texas skjuts USA:s president John F. Kennedy ihjäl, förmodligen på uppdrag av den tidigare CIA-chefen Allen Dulles.
1964: Vietnam attackeras av USA i ett olagligt krig efter att USA:s president Lyndon Johnson lurat sitt eget folk med en lögn om en incident i Tonkinbukten.
1965: I Indonesien tar general Mohamed Suharto makten i en blodig kupp med stöd av USA.
1967: I Bolivia arresteras och skjuts Che Guevara av den bolivianska armén på CIA:s order.
1969: Kambodja bombas av USA i ett olagligt krig.
1970: I Chile utrustar CIA rebeller som kidnappar och dödar general René Schneider.
1970: Nationalgardet skjuter fyra studenter under antikrigsprotester vid Kent State University i Ohio.
1973: I Chile störtas president Salvador Allende av general Augusto Pinochet i en olaglig kupp med stöd av CIA.
1980: I Thailand beväpnar och utbildar CIA de röda khmererna, som tidigare hade utfört folkmord i Kambodja.
1981: I Nicaragua stöder CIA Contra-rebellerna och försöker förgäves störta regeringen i ett olagligt krig.
1987: I USA tv-sänds utfrågningar om Iran-Contra-skandalen, vilket rubbar medborgarnas förtroende för sin regering.
1989: USA:s president George Bush senior invaderar Panama utan FN-mandat och därför olagligt.
1990: Den irakiske diktatorn Saddam Hussein invaderar grannlandet Kuwait i ett olagligt angreppskrig efter att USA:s ambassadör April Glaspie försäkrat honom om att han kan lösa konflikten som han vill.
1991: USA:s president George Bush senior driver ut Saddam Hussein ur Kuwait och upprättar för första gången en permanent amerikansk militärbas i Gulfområdet.
2001: Terroristattackerna den 11 september sprider rädsla och terror i New York och Washington. Bortsett från otaliga inkonsekvenser sprängdes byggnaden WTC7 med säkerhet i luften.
2001: USA förklarar det så kallade „kriget mot terrorismen“ och bombar Afghanistan och Pakistan i ett olagligt angreppskrig utan FN-mandat.
2003: Irak attackeras av USA:s president George Bush junior och Storbritanniens premiärminister Tony Blair i ett olagligt krig.
2011: Libyen bombas av president Obama i ett olagligt angreppskrig.
2011: Krig bryter ut i Syrien. Storbritannien och USA beväpnar rebellerna och försöker utan framgång störta president Bashar al-Assad.
2013: Visselblåsaren Edward Snowden avslöjar NSA:s övervakningsstat och flyr till Ryssland för att undkomma amerikansk förföljelse.
2014: I Ukraina störtar CIA president Viktor Janukovytj och premiärminister Nikolai Azarov, varefter Ryssland ockuperar Krim och integrerar det i ryskt territorium efter en omröstning.
2020: President Trump låter den iranske generalen Qasem Soleimani mördas av en drönare i Bagdad.
detta postade en käre, tyvärr något russofobisk vän på Facebook den 23.3.2022! Han vill inte veta något om tvivelaktigheter som t.ex. vid 9/11 – han påstår att om de vore viktigt/sant skulle han säkert ha hört talas om det på nyheterna…
En ofullständig förteckning över USA:s krig sedan andra världskriget, den propaganda som använts för dem, de verkliga målen och konsekvenserna.
1. Vietnam(1964-1975)
Lögnen: Den 2 och 3 augusti 1964 attackerade Nordvietnam två amerikanska krigsfartyg i Tonkinbukten.
Sanningen: Attacken aldrig ägde rum. Det var en uppfinning av den amerikanska regeringen.
Målet: Att förhindra Vietnams självständighet och upprätthålla USA:s överhöghet i regionen.
Lögnen: Den lilla karibiska ön anklagas för att bygga en sovjetisk militärbas och äventyra amerikanska medborgares liv.
Sanningen: Alla är falska. Nyheten spreds på uppdrag av den amerikanske presidenten Ronald Reagan.
Målet: Att förhindra de sociala och demokratiska reformer som premiärminister Maurice Bishop (som sköts ihjäl i oktober 1983) genomförde.
Konsekvenserna: Brutalt förtryck och konsolidering av Washingtons kontroll.
3. Panama (1989)
Lögnen: Invasionen genomförs för att arrestera president Manuel Noriega för narkotikahandel.
Sanningen: Även om Noriega var CIA:s skyddsling hävdade han suveränitet över avgifterna för Panamakanalen. Detta påstående var oacceptabelt för USA.
Målet: Att behålla USA:s kontroll över kanalen, som är en strategisk kommunikationsväg.
Konsekvenserna: USA:s bombningar dödade tusentals civila utan att media och allmänheten märkte det.
4. Irak (1991)
Lögnen: Irakiska soldater dödade kuwaitiska för tidigt födda barn genom att slita ut dem ur sina kuvöser.
Sanningen: En uppfinning av reklambyrån Hill & Knowlton, som betalades av emiren av Kuwait.
Målet: Att förhindra att Mellanöstern gör uppror mot Israel och undandrar sig USA:s kontroll.
Konsekvenserna: Många krigsoffer och ett långvarigt embargo som även påverkade läkemedel.
5. Somalia (1993)
Lögnen: Den franske politikern och läkaren Bernard Kouchner framställde sig själv som hjälte för en humanitär intervention.
Sanningen: Fyra amerikanska företag hade köpt en del av den oljerika somaliska underjorden.
Målet: kontroll över oljan och en militärstrategisk region.
Konsekvenserna: Eftersom Förenta staterna inte kunde kontrollera landet, rådde ett långvarigt kaos i regionen.
6. Bosnien (1992-1995)
Lögnen: Det amerikanska företaget Ruder Finn och Frankrikes dåvarande hälsominister Bernard Kouchner iscensatte en rad serbiska dödsläger.
Sanningen: Ruder Finn och Kouchner hade ljugit. Det var läger där fångar väntade på att bli utbytta mot andra fångar. Alija Izetbegovic, Bosnien-Hercegovinas president från 1990 till 1996, erkände detta.
Målet: Att splittra Jugoslavien, som stod för långt till vänster, att avskaffa dess sociala system, att underkasta regionen de multinationella företagen, att kontrollera Donau och de strategiska kommunikationsvägarna på Balkan.
Konsekvenserna: Ett fyra år långt grymt krig mellan muslimer, serber och kroater.
7. Jugoslavien (1999)
Lögnen: Serberna begick folkmord på kosovoalbanerna.
Sanningen: Det var ett påhitt från Nato, vilket den officiella talesmannen Jamie Shea senare erkände.
Målet: att införa Natos dominans på Balkan och upprätta en amerikansk militärbas i Kosovo.
Konsekvenserna: Tusentals offer för Natos bombningar. Etnisk rensning i Kosovo av den albanska paramilitära organisationen UÇK – „Kosovos befrielsearmé“ – som stod under Natos beskydd.
8. Afghanistan (2001)
Lögnen: USA:s president George Bush ville hämnas attackerna den 11 september 2001 och fånga Osama Bin Laden, en före detta vän till Förenta staterna och blodtörstig ledare för al-Qaida.
Sanningen: Det fanns inga bevis för att al-Qaida och Bin Laden var inblandade i attackerna den 11 september. Enligt „konspirationsteoretikerna“ organiserades attackerna till och med av den amerikanska underrättelsetjänsten.
Målet: militär kontroll över Asiens strategiska centrum, byggande av en gasledning för att kontrollera energiförsörjningen i Sydasien.
Konsekvenserna: Långvarig ockupation och en kraftig ökning av opiumproduktion och handel.
9. Irak (2003)
Lögnen: Iraks president Saddam Hussein hade massförstörelsevapen, vilket general Colin Powell förklarade inför FN och understödde med ett provrör som påstods innehålla ett farligt ämne som beslagtagits i irakiska laboratorier.
Sanningen: Regeringen i Washington hade beordrat att motsvarande dokument skulle förfalskas (Libby-fallet) eller produceras.
Målet: Kontroll över den irakiska oljan och därmed över köparna: Kina, Europa, JapanCOPY00
Konsekvenserna: Ett långvarigt inbördeskrig inleddes i Irak; experimentella vapen och uranammunition orsakade mer genetiska skador än Hiroshimabomben.
10. Libyen (2011)
Lögnen: Libyens överste Muammar Gaddafi vill massakrera befolkningen i Benghazi. Ett västerländskt militärt ingripande är nödvändigt för att förhindra ett blodbad. USA:s president Barack Obama och Frankrikes president Nicolas Sarkozy inledde kriget mot Libyen i strid med FN:s resolution 1973.
Sanningen och målet: att kontrollera oljan och oljebolagen i landet, att avsluta den första afrikanska satelliten RASCOM 1, att avsluta den afrikanska valutafonden, att upprätta en militärbas för Africom i Libyen och att döda Muammar Gaddafi.
Konsekvenserna: Nästan 50 000 libyer dödades i Natos luftangrepp.
(anmärkning: Sedan dess har Libyen varit extremt instabilt, med tre olika allianser som slåss om kontrollen över landet. Dessutom har man öppnat slussarna för massutvandring till Europa.)
+ Ukraina (2014 – )
Lögnen: Putin vill ockupera Ukraina och därefter eventuellt fler länder bortemot väst.
Sanningen och målet: USA stödde kuppen i Ukraina 2014 och installerade ett provästligt ledarskap för att driva in Ukraina i Nato genom att underblåsa ryssofobi och i slutändan genom fysisk och psykologisk krigföring mot befolkningen i Donbass involvera Putin i syfte att försvaga framför allt Ryssland men också EU, undvika samarbete mellan de två och på så sätt upprätthålla den hotade positionen som världsmakt.
Konsekvenserna: 14 000 döda i Donbass till början av 2022 och oräkneliga dödsfall och stor förödelse sedan SMO inleddes den 22.2.2022 samt en ökande europeisk kollaps och därmed ett ökat beroende av USA, för vilka det till och med verkar vara värt priset för ett kärnvapenkrig (i Europa)!
detta sade USA:s framtida 33:e president Harry S. Truman den 23 juni 1941 efter att Operation Barbarossa hade inletts när Nazityskland anföll Sovjetunionen. Senare släppte han i en grym handling atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.
1945, Tyskland: Den amerikanska underrättelsetjänsten CIC bygger upp en legosoldatarmé på 35 000 man bestående av specialister från SS och nazistkollaboratörer för gerillaoperationer mot Sovjetunionen. CIC tar över den nazistiska spionageavdelningen „Fremde Heere Ost“ som „Organisation Gehlen“ och inleder med hjälp av den en målinriktad sabotage- och destabiliseringsstrategi i Östeuropa. „Organisation Gehlen“ blir senare BND -Bundesnachrichtendienst, Förbundsrepubliken Tysklands officiella underrättelsetjänst. Bland de många SS- och Gestapospecialister som den amerikanska underrättelsetjänsten tog över och skyddade från förföljelse fanns Klaus Barbie, som hade organiserat deportationen av franska judar till de tyska utrotningslägren från Lyon. 1951 fördes Barbie till Bolivia av CIA under namnet „Klaus Altmann“, varifrån han på CIA:s uppdrag ledde dödspatruller mot vänsterpolitiker och fackföreningsmedlemmar i hela Latinamerika.
1945/49, Kina: I det kinesiska inbördeskriget ingriper USA på Chiang Kai-sheks sida mot kommunisterna. För att göra det använder de japanska soldater som de tillfångatog efter kapitulationen i andra världskriget.
1945/53, Filippinerna: Amerikanska trupper vidtar åtgärder mot de vänsterorienterade Huks medan de filippinska motståndskämparna fortfarande kämpar mot de japanska inkräktarna. Efter kriget avlivas Huks brutalt. USA installerar en rad marionetter och gör slutligen Ferdinand Marcos till stark man.
1947/48, Italien: USA:s underrättelsetjänst rustar upp maffian som högerns terroristgrupp mot kommunister och socialister. För detta ändamål hämtas gangsterspecialister från USA till Italien.
1946/49, Grekland: Tillsammans med brittiska trupper, amerikanska enheter och amerikanska vapen i det „grekiska inbördeskriget“, vilket gör att den antifascistiska motståndsrörelsen, som hade burit huvuddelen av kampen mot den tyska ockupationen, besegras. CIA inrättar den ökända inre säkerhetspolisen KYP.
1950, USA: National Security Council (NSC) presenterar en ny säkerhetsstrategi under beteckningen NSC 68, enligt vilken revolutionära förändringar i världen inte ska tillskrivas interna sociala orsaker utan „sovjetisk imperialism“. På grundval av NSC 68 stationerade USA över en miljon soldater på 675 militärbaser utomlands. Fram till 1975 fanns det 2l5 amerikanska militära interventioner i världen.
1950, Puerto Rico: Amerikanska kommandosoldater slår ner ett uppror för nationellt oberoende.
1950/53, Korea: I konflikten mellan det stalinistiska Nordkorea och Syngman Rhees diktatur i Sydkorea ingriper USA på Sydkoreas sida och får godkännande av FN:s säkerhetsråd. Det amerikanska flygvapnet förstör nästan 120 000 anläggningar i Nordkorea. USA:s användning av sprängämnen motsvarar nästan hälften av alla bomber och all ammunition som USA använde under andra världskriget. Över 500 000 människor dödas i Sydkorea och över två miljoner i Nordkorea.
1953 Iran: 1951 beslutade den valda Mossadegh-regeringen att nationalisera Anglo-Iranian Oil Company. I augusti 1953 bekräftas det i en folkomröstning med 99,4 procent av rösterna. Två veckor senare genomför den CIA-utbildade och kontrollerade officerskåren en kupp. De tidigare brittiska oljebolagen tas över av ett amerikanskt konsortium. USA för tillbaka shahen till landet och likviderar den iranska demokratin.
1954, Guatemala: CIA organiserar en kupp mot den legitima Arbenz-regeringen i Guatemala, som vill nationalisera det amerikanska United Fruit Company som en del av jordreformen. Under den militärdiktatur som CIA har satt i tjänst har 140 000 indier dödats eller försvunnit spårlöst.
1956, Egypten: USA:s regering och CIA vill destabilisera president Nassers styre, som har stigit till en av de alliansfria ländernas ledare. I juli 1956 drar USA tillbaka sitt lån till Assuan-dammen, det centrala projektet för att utveckla det egyptiska jordbruket. Nasser tillkännager sedan att Suezkanalen ska nationaliseras för att själv kunna förfoga över royaltyintäkterna. England, Frankrike och Israel angriper Egypten i samordnade militära aktioner. Efter „Suezkrisen“ tar USA över rollen som nummer ett i Mellanöstern, som hittills hade spelats av England.
1958, Libanon: 14 000 amerikanska marinkårssoldater ockuperar landet.
1961, Kuba: Den 1 januari 1959 slog revolutionen under ledning av Fidel Castro äntligen igenom mot diktatorn Batista. När revolutionen ville infria sitt löfte om att minska det stora jordägandet införde USA ett embargo mot Kuba och genomförde en rad sabotageaktioner. I mars 1960 sprängdes det franska fraktfartyget „Coubre“ av CIA-agenter i Havannas hamn. 81 personer dödades och över 300 skadades. I Guatemala utbildar CIA en legosoldatarmé som genomför invasionen i Grisbukten på östra Kuba i april 1961. Två dagar tidigare hade amerikanska plan bombat kubanernas försvarspositioner. Transportskeppen med legosoldater och vapen finansieras av amerikanska storföretag, särskilt United Fruit Company, som var den största markägaren i det förrevolutionära Kuba. När invasionen misslyckas övergår USA till en hård blockadpolitik som leder till att Kuba drabbas av akut försörjningsbrist när de socialistiska länderna är borta.
1961, Kongo/Zaire: CIA-soldater mördar den första postkoloniala presidenten Lumumba, som hade intagit en antiimperialistisk hållning, och legosoldaterna tar successivt över makten. 1965 blir Mobutu president genom USA:s försorg, och han upprättar en terrorregim som varar i årtionden.
1962, Laos: Trots att Genèveavtalet förbjuder utländska trupper i Laos bygger CIA på uppdrag av Kennedyadministrationen upp en hemlig armé. „US Army Clandestine“, som också ingriper i Vietnam. Den omfattar 35 000 medlemmar av de opiumodlande bergsstammarna. Arméns kostnader finansieras delvis av vinsterna från droghandeln.
1963-1975, Vietnam: 1954 fastställs i Genèveavtalet om Indokina att Demokratiska republiken Vietnams trupper till en början ska dra sig tillbaka till norra delen av landet och Frankrikes trupper till södra delen. I avtalets slutdeklaration föreskrivs att landet ska förenas. USA erkänner inte denna slutliga förklaring. I Sydvietnam sätter de in satraper som de gillar och 1963 en öppen militärdiktatur. 1964 iscensätter de „Tonkin Bay Incident“ nära Nordvietnams huvudstad och bombar Nordvietnam från 1965. Sammanlagt 2,6 miljoner amerikanska soldater kämpar i Vietnam. Sprängkraften hos deras bomber och missiler är tre gånger större än under andra världskriget. Områdesbombningar med napalm och kemiska vapen lämnar efter sig stora områden med bränd och förorenad jord. Tre miljoner människor dör i Vietnam, en halv miljon blir förlamade. 900 000 barn blir föräldralösa.
1963-1990, Sydafrika: Med sina spaningssystem stöder CIA jakten på motståndare till apartheidsystemet. 120 000 ANC-anhängare dödas. Även gripandet av Nelson Mandela organiseras av CIA.
1964, Brasilien: President Joao Goulart, som valts 1961, inleder försiktiga sociala reformer. När han införde begränsningar för utflödet av vinster utomlands och förstatligade ett dotterbolag till det amerikanska företaget ITT organiserade CIA en kupp och hjälpte en militärjunta att ta makten.
1965, Dominikanska republiken: President Juan Bosch, som valts demokratiskt 1963, avsätts av militären på grund av sina planer på sociala reformer. När en växande folkrörelse kräver att han ska återvända skickar USA 23 000 soldater till ön och slår ner upproret.
1965, Indonesien: Mot president Sukarnos antiimperialistiska kurs sätter CIA in den armé som den kontrollerar i position. När den vänsterorienterade „Folkfronten“, presidentens starkaste stöttepelare, försöker avsätta arméledningen sker en sedan länge planerad „motattack“. Hundratusentals anhängare till Sukarno mördas. Sukarno ersätts av Suharto, en villkorslös anhängare av Washington.
1967, Grekland: Några veckor före valet iscensätter CIA „Obrist-kuppen“ mot Papandreous demokratiska regering. Bara under den första månaden dödas 8 000 människor. Ett sjuårigt fascistiskt styre inleds.
1967, Bolivia: CIA leder den bolivianska arméns kamp mot den upproriska gerillan och även tillfångatagandet av Che Guevaras grupp, som mördas.
1970-1973, Chile: 1970 vinner Unidad Populars kandidat Salvador Allende majoriteten i presidentvalet. När chefen för den chilenska armén, Rene Schneider, motsätter sig USA:s påtryckningar för att genomföra en militärkupp, mördas han av ett kommando organiserat av CIA. Efter tre år av sabotage och destabilisering genomför Schneiders efterträdare, general Pinochet, CIA:s kupp. President Allende mördas och fotbollsstadion i Santiago blir ett fångläger för tiotusentals anhängare till den demokratiska presidenten. Tusentals aktivister från vänsterpartier och fackföreningar jagas och dödas av dödspatruller. USA:s utrikesminister Kissinger kommenterar sin regerings agerande: „Jag anser inte att vi ska tillåta att ett land blir marxistiskt bara för att befolkningen är okunnig.“
1972 ff, Honduras: Efter direkt amerikansk intervention och militärkupper 1972, 1975 och 1978 inför USA en konstituerande församling som kristdemokrater, socialister och kommunister inte får delta i valen till (1980).
1974, Cypern: Tillsammans med den fascistiska grekiska juntan organiserar CIA och USA:s utrikesdepartement en kupp mot ö-statens demokratiskt valda president, ärkebiskop Makarios. Presidenten lyckas undkomma mordförsöket. När demokraterna i Aten driver ut brigadjuntan byter USA:s utrikesminister Kissinger till Turkiets sida, som har invaderat Cypern. Tusentals människor dödas, 200 000 människor förlorar sina hem.
1975, Östtimor: USA vägrar att erkänna den republik som utropats av befrielserörelsen Fretilin (tidigare en portugisisk koloni) och stöder den indonesiska Suharto-regimens invasion av landet, som i sin tur hålls ekonomiskt och militärt stången av USA. I de massakrer som följer dödas 200 000 människor.
1976, Argentina: Under CIA:s ledning sker en militärkupp mot den civila regeringen. Dödsskvadroner på uppdrag av
Videla-regimen terroriserar landet. Tusentals mördas eller försvinner för alltid. CIA gör Buenos Aires till sitt högkvarter och skickar därifrån mordkommandon mot impopulära personer och grupper i hela Latinamerika.
1976/82, Angola: USA stöder rebellerna, som också utrustas av det rasistiska Sydafrika, mot den nationella befrielseregeringen med vapen och specialkommandosoldater. Landet sjunker in i ett självdestruktivt inbördeskrig.
1980-1988, Iran/Irak: 1979 måste den amerikanske guvernören Shah Reza Pahlewi lämna plats för den shiitiska ledaren Ayatolla Khomeini. USA:s president Carter fastställer sedan den doktrin som är uppkallad efter honom: „Ett försök av en tredje makt att få inflytande i Persiska viken kommer att betraktas som en attack mot USA:s vitala intressen och kommer att avvärjas med alla nödvändiga medel, inklusive militärt våld.“ USA utrustar Irak med toppmoderna vapen, inklusive kemiska vapen, för att attackera Iran. När offensiven inleddes 1980 fick Irak också stöd av spaningsmaterial från satelliter och Awacs-flygplan. År 1984 sköt USA ned två iranska stridsflygplan över Persiska viken, och 1987 sköt det amerikanska krigsfartyget Vincennes ned en iransk Airbus och dödade 270 civila. Genom USA:s militära stöd blir Irak en viktig regional militärmakt. Samtidigt stöder USA Iran i syfte att få de två länderna att sätta varandra i schack. Genom Israel levereras vapen till ett värde av 80 miljarder dollar till Iran. Vapenaffären med Iran går förbi den amerikanska kongressen. Med de iranska miljarderna kan Reagans regering upprätthålla „contras“, legosoldatförband mot impopulära regeringar, över hela världen.
1980-1990, Afghanistan: CIA rekryterar militanta islamiska fundamentalister från alla arabländer för att användas som „heliga krigare“ mot den sovjetstödda regeringen i Afghanistan. Bland de terrorister som utbildats av CIA finns bin Laden, vars organisation ,,Al-Qaida – The Base“ skapades under CIA:s beskydd. För att finansiera gerillan organiserar CIA tillsammans med den pakistanska underrättelsetjänsten narkotikaodling i Pakistan och de „befriade“ områdena i Afghanistan. Narkotikahandeln till alla delar av världen sköts med hjälp av CIA:s logistik. CIA:s „arabiska afghaner“ hittar ett nytt mål för sitt „heliga krig“ i USA efter Sovjetunionens nederlag.
1981/85, Nicaragua: Genom vapenaffären med Iran finansierar USA:s regering uppbyggnaden och underhållet av en legosoldatstyrka i Nicaragua, som huvudsakligen består av soldater och officerare från den tidigare diktatorn Somozas armé. Denna utplacering av flera tusen „contras“ strider mot ett uttryckligt beslut av den amerikanska kongressen. De amerikanska piloterna tar in vapen via Costa Rica, Honduras och Panama, och när de flyger tillbaka till USA tar de med sig narkotika som på detta sätt kommer in i USA. CIA:s partner är Medellin-kartellen. 1986 fastställer Internationella domstolen i Haag att USA:s paramilitära aktioner strider mot internationell rätt.
1981/92 ff, El Salvador: FMLN (Nationella befrielsefronten Farabundo Marti) blir den avgörande kraften mot den regering som installerats av USA. CIA-agenten Roberto d’Aubuisson grundade ARENA, vars dödspatruller dödade tusentals regimkritiker, däribland ärkebiskop Oscar Romero. Även efter fredsavtalet 1992 fortsatte ARENA sina mordiska handlingar, vilket fördömdes av FN vid flera tillfällen.
1982, Falklandsöarna/Malvinerna: USA stöder Storbritannien i kampanjen för att återerövra öarna utanför Argentina med satellitspaning och annan teknisk utrustning. 750 argentinska och 250 brittiska soldater dödas i striden.
1982/84, Libanon: Med hjälp av krigsfartyg och stridsflygplan samt marinsoldater på land driver de amerikanska styrkorna ut PLO och installerar falangisterna som den dominerande makten. Marinkåren i Beirut attackeras, varefter den amerikanska flottan intar landet under beskjutning från havet.
1983, Grenada: USA invaderar det lilla centralamerikanska landet, likviderar vänsterregeringen och installerar en regim som passar dem. Över fyrahundra Grenadier och 84 kubaner, mestadels byggnadsarbetare, dödas.
1984/86, USA-Libyen: I sitt nationella säkerhetsdirektiv nr 138 förklarar president Reagan att kampen mot den statsstödda terrorismen är en prioritet under 1984. Två år senare blir Libyen det första testfallet för den nya doktrinen. Bombningarna skördar minst 40 civila offer, däribland statschefen Ghaddafis dotter.
1986, Haiti: Efter att USA:s vasall „Baby Doc“ Duvalier har blivit ohejdbar sätter USA in en militärjunta.
1986, Bolivia: Amerikanska arméenheter kontrollerar stora delar av landet, till synes för att bekämpa kokainodling och kokainhandel.
1989/90, Panama: Ett bombardemang förstör delar av Panama City. 27 000 amerikanska soldater tar kontroll och arresterar Noriegas regering. Över 2 000 människor dör, 15 000 blir hemlösa. Syftet är att arrestera Noriega, som anklagas för narkotikahandel. Ett brott som den före detta presidenten begick under flera år med CIA:s vetskap och i stor utsträckning på CIA:s vägnar. Invasionen äger rum två månader före valet i Nicaragua, där sandinisterna har goda utsikter.
1991, Haiti: CIA anstiftar en militärkupp mot den första demokratiskt valda presidenten, Jean-Bertrand Aristide. Den nya militärjuntan kastar landet in i en treårig period av de värsta kränkningarna av de mänskliga rättigheterna.
1991 ff, Irak: Efter Iraks invasion av Kuwait bombarderar USA och vissa allierade Irak och ockuperar stora delar av landet. De första attackerna dödar 200 000 människor. Ytterligare bombningar och embargot, som fortsätter än i dag, har lett till att kanske två miljoner människor har dött.
1992/94, Somalia: Amerikanska trupper, marin- och flygstyrkor ställer sig på den sida av inbördeskriget som de gillar som en del av ett FN-uppdrag. Uppdraget slutar i ett fiasko.
1993/95, Bosnien: Som en del av Natos operationer bombar stridsflygplan serbiska positioner och säkerställer luftsuveränitet för de bosniska separatisterna.
1995, Kroatien: Amerikanska stridsflygplan bombar serbiska flygfält som förberedelse för en kroatisk offensiv.
1998, Afghanistan: Kryssningsmissilattack mot före detta CIA-träningsläger i Afghanistan, där man misstänker bin Ladens enheter, som USA anklagar för attacker mot amerikanska ambassader.
1998, Sudan: Missilattack mot en läkemedelsfabrik som påstods producera nervgas för terrorister. USA förklarar senare att det var ett misstag.
1999, Jugoslavien: Nato bombarderar Jugoslavien under ledning av USA. Natos 78 dagar långa bombningar, som strider mot internationell rätt och till och med mot Natos fördrag, kallas av Nato för en „humanitär insats“ eftersom syftet är att stoppa Milosevic-regimens brott mot de mänskliga rättigheterna. Nato använder uranammunition och klusterbomber. 2 000-4 000 människor dödas, upp till 6 000 skadas och stora områden förorenas genom bombningar av kemiska fabriker, naturgasverk och oljeraffinaderier. Kosovo avskiljs från Jugoslavien och blir i praktiken ett Nato-protektorat.
das hat ein lieber, leider etwas russophober Freund am 23.3.2022 auf Facebook gepostet! Von Ungereimtheiten wie zB. bei 9/11 möchte er nichts wissen — er meint, wenn es wichtig/wahr wäre, hätte er es sicher in der Tageschau erfahren…
Eine unvollständige Liste US-amerikanischer Kriege seit dem zweiten Weltkrieg, der dafür benutzten Propaganda, der wahren Ziele und der Folgen.
1. Vietnam (1964-1975)
Die Lüge: Am 2. und 3. August 1964 griff Nordvietnam zwei amerikanische Kriegsschiffe im Golf von Tonkin an.
Die Wahrheit: Der Anschlag hat nie stattgefunden. Er war eine Erfindung der amerikanischen Regierung.
Das Ziel: Die Unabhängigkeit Vietnams zu verhindern und die Vorherrschaft der USA in der Region zu erhalten.
Die Folgen: Millionen von Opfern, genetische Missbildungen, enorme soziale Probleme.
2. Grenada (1983)
Die Lüge: Die kleine Karibikinsel wird beschuldigt, eine sowjetische Militärbasis zu bauen und das Leben amerikanischer Bürger zu gefährden.
Die Wahrheit: Alles falsch. Die Nachricht wurde im Auftrag des amerikanischen Präsidenten Ronald Reagan verbreitet.
Das Ziel: Die sozialen und demokratischen Reformen von Premierminister Maurice Bishop (der im Oktober 1983 erschossen wurde) zu verhindern.
Die Folgen: Brutale Unterdrückung und Konsolidierung der Kontrolle Washingtons.
3. Panama (1989)
Die Lüge: Die Invasion wird durchgeführt, um Präsident Manuel Noriega wegen Drogenhandels zu verhaften.
Die Wahrheit: Obwohl er ein Schützling der CIA war, beanspruchte Noriega die Souveränität über die Gebühren des Panamakanals. Diese Forderung war für die Vereinigten Staaten untragbar.
Das Ziel: Die Kontrolle der USA über den Kanal, einen strategischen Kommunikationsweg, zu erhalten.
Die Folgen: Die US-amerikanischen Bombenangriffe töteten Tausende von Zivilisten, ohne dass die Medien und die Öffentlichkeit dies bemerkten.
4. Irak (1991)
Die Lüge: Irakische Soldaten töteten kuwaitische Frühgeborene, indem sie diese aus ihren Brutkästen rissen.
Die Wahrheit: Eine Erfindung der Werbeagentur Hill & Knowlton, die vom Emir von Kuwait bezahlt wurde.
Das Ziel: Den Nahen Osten daran zu hindern, sich gegen Israel aufzulehnen und sich der US-amerikanischen Kontrolle zu entziehen.
Die Folgen: Viele Kriegsopfer und ein langes Embargo, das auch Medikamente betraf.
5. Somalia (1993)
Die Lüge: Der französische Politiker und Arzt Bernard Kouchner inszeniert sich als Held einer humanitären Intervention.
Die Wahrheit: Vier US-amerikanische Unternehmen hatten einen Teil des ölreichen Untergrunds von Somalia gekauft.
Das Ziel: Die Kontrolle über das Öl und eine militärisch strategische Region.
Die Folgen: Da die USA das Land nicht kontrollieren konnten, herrschte in der Region ein anhaltendes Chaos.
6. Bosnien (1992-1995)
Die Lüge: Die US-amerikanische Firma Ruder Finn und der damalige französische Gesundheitsminister Bernard Kouchner inszenierten eine Reihe von serbischen Vernichtungslagern.
Die Wahrheit: Ruder Finn und Kouchner hatten gelogen. Es handelte sich um Lager, in denen Gefangene darauf warteten, gegen andere Gefangene ausgetauscht zu werden. Dies hat Alija Izetbegovic, Präsident von Bosnien-Herzegowina von 1990 bis 1996, zugegeben.
Das Ziel: Das zu weit links stehende Jugoslawien zu zerschlagen, sein Sozialsystem zu beseitigen, die Region den multinationalen Konzernen zu unterwerfen, die Donau und die strategischen Kommunikationswege auf dem Balkan zu kontrollieren.
Die Folgen: Ein vier Jahre dauernder grausamer Krieg zwischen Muslimen, Serben und Kroaten.
7. Jugoslawien (1999)
Die Lüge: Die Serben begehen Völkermord an den Kosovo-Albanern.
Die Wahrheit: Es war eine Erfindung der NATO, wie der offizielle Sprecher Jamie Shea später zugab.
Das Ziel: Die Dominanz der NATO auf dem Balkan durchzusetzen und eine amerikanische Militärbasis im Kosovo zu errichten.
Die Folgen: Tausende von Opfern der NATO-Bombardements. Ethnische Säuberung im Kosovo durch die albanische paramilitärische Organisation UÇK – die «Befreiungsarmee des Kosovo» – die unter dem Schutz der NATO stand.
8. Afghanistan (2001)
Die Lüge: US-Präsident George Bush wollte die Anschläge vom 11. September 2001 rächen und Osama Bin Laden, einen ehemaligen Freund der Vereinigten Staaten und blutrünstigen Anführer von Al-Qaida, gefangen nehmen.
Die Wahrheit: Es gab keinen Beweis für die Beteiligung von Al-Qaida und Bin Laden an den Anschlägen vom 11. September. Nach Ansicht der «Verschwörungstheoretiker» wurden die Anschläge sogar von den amerikanischen Geheimdiensten organisiert.
Das Ziel: Militärische Kontrolle über das strategische Zentrum Asiens, Bau einer Gaspipeline zur Kontrolle der Energieversorgung in Südasien.
Die Folgen: Langfristige Besetzung und ein starker Anstieg der Opiumproduktion und des Opiumhandels.
9. Irak (2003)
Die Lüge: Der irakische Präsident Saddam Hussein besass Massenvernichtungswaffen, wie General Colin Powell vor den Vereinten Nationen erklärte und mit einem Reagenzglas untermauerte, das angeblich eine gefährliche Substanz enthielt, die in irakischen Labors beschlagnahmt wurde.
Die Wahrheit: Die Regierung in Washington hatte angeordnet, entsprechende Dokumente zu fälschen (Fall Libby) oder zu erstellen.
Das Ziel: Die Kontrolle über das irakische Öl und damit über die Käufer: China, Europa, Japan…
Die Folgen: Im Irak begann ein langer Bürgerkrieg; experimentelle Waffen und Uranmunition richteten mehr genetischen Schaden an als die Hiroshima-Bombe.
10. Libyen (2011)
Die Lüge: Der libysche Oberst Muammar Gaddafi will die Bevölkerung von Benghazi massakrieren. Eine westliche Militärintervention ist notwendig, um ein Blutbad zu verhindern. US-Präsident Barack Obama und der französische Präsident Nicolas Sarkozy haben den Krieg gegen Libyen unter Verletzung der UN-Resolution 1973 begonnen.
Die Wahrheit und das Ziel: Die Kontrolle über das Öl und die Ölgesellschaften im Land, das Ende des ersten afrikanischen Satelliten RASCOM 1, die Beendigung des Afrikanischen Währungsfonds, die Einrichtung einer Africom-Militärbasis in Libyen und die Tötung Muammar Gaddafis.
Die Folgen: Fast 50’000 Libyer wurden bei NATO-Luftangriffen getötet.
(Anm. d. Red.: Seitdem ist Libyen äusserst instabil, drei verschiedene Allianzen kämpfen um die Kontrolle im Land. Zudem wurden die Schleusen für eine Massenemigration nach Europa geöffnet).
+ Ukraine (2014 – )
Die Lüge: Putin möchte die Ukraine einnehmen und dann womöglich weitere Länder gen Westen.
Die Wahrheit und das Ziel: Die USA haben 2014 den Putsch in der Ukraine unterstützt und eine pro-westliche Führung installiert um durch geschürte Russophobie die Ukraine in die Nato zu treiben sowie durch physischen und psychischen Krieg gegen die Bevölkerung des Donbass schlussendlich Putin mit hineinzuziehen um vor allem Russland aber auch die EU zu schwächen, eine Zusammenarbeit der beiden zu vermeiden und damit die gefährdete Weltmachtstellung aufrecht zu erhalten.
Die Folgen: bis Anfang 2022 14000 Tote im Donbass und seit Beginn der SMO am 24.2.2022 unzählige Tote und große Verwüstung sowie zunehmender europäischer Kollaps und dadurch Abhängigkeit von den USA, denen e sogar den Preis eines atomaren Krieges (in Europa) wert zu sein scheint!
Die Ermordung ausländischer Staatschefs gehörte von Beginn an zu den Praktiken der geheimdienstlichen US-Außenpolitik. Die folgende Liste von Anschlägen, die versucht oder erfolgreich durchgeführt worden sind, wurde von einem Mitarbeiter von Untersuchungsausschüssen des US-Kongresses zusammengestellt.
1949: Kim Koo, Oppositionsführer in Korea;
1950/2: CIA-Neonazi-Liste auszuschaltender SPD-Politiker in Westdeutschland;
1955: Jose Antonio Remön, Präsident von Panama;
1950 ff.: Sukarno, Präsident von Indonesien;
1950 ff.: Zhou Enlai, Premierminister von China, mehrere Attentate
1951: Kim II Sung, Präsident von Nordkorea;
1950 ff.: Claro M. Recto, Oppositionsführer auf den Philippinen;
1955: Jawahrlal Nehru, Premierminister von Indien;
1957: Gamal Abdul Nasser, Präsident von Ägypten;
1959/63: Norodom Sihanouk, Führer von Kambodscha;
1960: Abdul Karim Kassem, Führer des Irak;
1950/70: Jose Figueras, Präsident von Costa Rica, zwei Mordversuche;
1961: Francois Duvalier, Führer von Haiti;
1961: Patrice Lumumba, Premierminister von Kongo (Zaire);
1961: General Rafael Trufillo, Dominikanische Republik;
1963 ff.: Fidel Castro, Präsident von Kuba, 24 Mordversuche nach kubanischen Angaben, mindestens acht nach Berichten des US-Kongresses;
1963: Ngo Dinh Diem, Präsident von Südvietnam;
(1963: John Fitzgerald Kennedy, Präsident der Vereinigten Staaten von Amerika)
1960 ff.: Raoul Castro, Verteidigungsminister in Kuba;
1965: Francisco Caamano, Dominikanische Republik, Oppositionsführer;
1965: Pierre Ngendanumwe, Premierminister von Burundi;
1965/6: Charles de Gaulle, Präsident Frankreichs;
1967: Che Guevara, kubanischer Revolutionär;
1970/73: Salvador Allende, Präsident in Chile:
1970: General Rene Schneider, Oberbefehlshaber der chilenischen Armee;
1970 ff/81:General Omar Torijos, Führer von Panama;
1972: General Manuel Noriega, Geheimdienstchef von Panama;
1975: Mobutu Sese Seko, Präsident von Zaire;
1976: Michael Manley, Premierminister von Jamaika;
1980/86: Muammaral Ghaddafi, Staatschef von Libyen, zahlreiche Attentatsversuche;
1982: Ayatollah Khomeini, religiöser Führer des Iran;
1983: General Ahmed Dlimi, Kommandeur der marokkanischen Armee;
1983: Miguel d’Escoto, Außenminister von Nicaragua;
1984: Neun Kommandanten des Sandinistischen Nationalen Direktoriums Nicaragua;
1985: Scheich Mohammed Hussein Fadlallah, libanesischer Shiitenführer, Anschlag mit 80 Toten;
